christinme

Direktlänk till inlägg 22 september 2016

Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft

Av Louise Ulander - 22 september 2016 23:59

Ikväll for jag i vanlig ordning på mitt bibelstudium i Equmeniakyrkan som vi har på torsdagar här i Skellefteå. Vi skulle läsa det fjärde och sista kapitlet i Filipperbrevet. Det blev många härliga diskussioner under läsandets gång. När jag läste högt och vi kom till den 13e versen fick jag kämpa för att hålla tårarna inne. Det är versen som har hjälpt mig genom mina tuffaste stunder. Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft. Eller som det står i en av de engelska översättningarna, I can do all things through Christ who strengthens me.

Min absoluta favoritvers som har burit mig när jag själv inte orkat mer.

En vers som faktiskt räddat mitt liv. 

 
För er som inte vet vad jag gått igenom ska jag berätta lite kort om hur mina tonår sett ut. 
 
När jag gick i åttan, under höstterminen började jag må riktigt dåligt. Jag började isolera mig från omvärlden och satt mig alltid ensam i mitt hörn på rasterna. Folk frågade om jag ville vara med dem, men jag nekade och tänkte för mig själv “Varför ska jag vara med dem, jag kommer ändå bara förstöra för dem”. Det jag istället gjorde var att sitta kvar i mitt hörn och planera på hur jag på bästa sätt skulle ta mitt liv. Likaså när jag kom hem från skolan så stängde jag in mig på mitt rum, lade mig i sängen med släckt lampa och fortsatt fundera på hur jag skulle gå till väga för att avsluta mitt liv på bästa sätt. Detta gjorde jag alltså dygnets alla vakna minuter. När det började gå mot ljusare tider släppte även den värsta depressionen och jag började se ljuset i tunneln igen. Var det en vinterdepression som jag hade haft? Det tog dock inte lång tid innan jag föll igen. Den här gången började jag även fuska litegrann med maten. Började med att äta mindre portioner, för att sedan börja hoppa över måltider, som sedan slutade med att jag gjorde allt jag kunde för att hamna så nära noll kalorier per dag som möjligt. I och med detta blev jag inskriven i
Barn- och ungdomspsykiatrins öppenvård. Ett av de första mötena gav de mig ett val att fundera över; att få enskilda samtal med mina samtalskontakter eller att en förälder skulle vara med på mötena. När jag senare tog upp att jag ville träffa dem utan förälder fick jag till svar att “det behövs inte”. Det kändes som ett enormt svek, vilket ledde till att jag inte vågade öppna upp, och jag satt och ljög för att dölja det jag verkligen kände.
 
När jag gick i ettan på gymnasiet blev jag konfirmationsledare inom Svenska Kyrkan. Vi skulle på en konfirmationsresa nere i Stockholm, vilket blev en resa som förändrade mitt liv. Vårt första studiebesök var i den Finsk-Ortodoxa kyrkan och här förändrades mitt liv. När han som tog emot oss började berätta för oss om deras tro och syn på saker och ting så växte en sådan stark övertygelse inom mig att det han sa var sant. En övertygelse som inte kunde komma från mig själv då jag inte hade någon som helst tro, utan det var ett så starkt gudsmöte som fick mig att inse att Gud faktiskt är på riktigt. När vi kom hem till Skellefteå igen försökte jag ta med mig ortodoxin till mitt liv här hemma i Skellefteå. Min kristna tro blev väldigt lagisk och jag var rädd för andra samfund än Svenska Kyrkan eftersom jag visste så lite om den frikyrkliga kristenheten. En dag blev jag så desperat eftersom jag inte kunnat gå till kyrkan på någon/några söndagar. Jag skrev då i en facebookgrupp om det fanns något kristet event kommande lördagen. Fick då svar av två stycken att det var ett möte på Pingstkyrkan. Jag valde att fara dit och väl inne på mötet fick jag en riktig wow-känsla. Det var precis detta jag hade längtat efter, men hade så oerhört svårt att förstå att ett sådant typ av möte fanns här i vår lilla stad. Jag började gå på dessa möten de lördagar som de var, men söndagarna tog min religiösa del över i Svenska Kyrkan. Dessa lördagsmöten ledde mig tillslut in i den svenska frikyrkligheten och med tiden släppte många av de religiösa kedjor som bundit mig och jag blev mer fri.
 
Jag minns en dag så väl då jag satt vid vårt köksbord och tvingade i mig en risifrutti till frukost, det var fruktansvärt jobbigt. Jag ropade ut till Gud och bad Honom ta över. Jag var så fruktansvärt less på sjukdomen och allt lidande som den bidrog med. Efter den här bönen började mitt liv sakta men säkert vända och jag fick mer och mer kraft till att orka ta mig ur anorexins klor. När vården inte hjälpte mig och jag var nära på att ge upp kom Jesus och tog över.
Han räddade mig den dagen då jag faktiskt bestämde mig från att ge upp livet. Hade det inte varit för Honom hade jag inte levt idag. 
Allt förmår vi i Honom som ger oss kraft.
 
Det jag egentligen vill ha sagt med det här är att oavsett vad du går igenom, hur mörk och omöjlig situaionen än ser ut och du känner att alla sviker, så finns det en som alltid har öppna armar och vill fylla dig med sin oändliga kärlek och frid. Du kanske inte tror på Honom, det gjorde inte heller jag, men om du vågar öppna upp ditt hjärta för Honom och ta emot det som Han har att ge dig kommer du få se dörrar öppnas och du kommer hamna på vägar som leder dig ut i frihet.
Han är Alpha och Omega, Början och Slutet. Han är uppståndelsen och livet. Han är mer än vad vi kan beskriva. Han är världens frälsare.
Han är Jesus Kristus.
 
 
 
 
Ingen bild

Anders

23 september 2016 02:49

Tack för fint vittnesbörd.

"Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag." (Fil 1:6)

Louise Ulander

23 september 2016 22:22

Tack för bibelordet! Gud välsigne dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Louise Ulander - 15 januari 2017 09:54

Något jag inte berättat för er är att jag valde att lämna Gud för ett tag sedan. Detta beslut tog jag för att jag kände mig så övergiven av honom. Jag var på ett bönemöte på kyrkan och bad på mina bara knän och med tårar rinnandes ner för mina kinder...

Av Louise Ulander - 26 juni 2016 22:39


     Ni som känt mig länge och stått mig nära vet att jag har haft det riktigt tufft. Jag har kämpat mot djupa depressioner där jag varit självmordsbenägen, självskadebeteende, anorexia, hetsätning, social fobi och panikångest. Det var hösten 201...

Av Louise Ulander - 11 december 2015 00:10


Det här problemet har funnits ända sedan tidernas begynnelse. När Adam och Eva konfronterades med sin synd i Edens lustgård skyllde de på varandra, på Gud och på djävulen. Den här oviljan att ta personligt ansvar, och istället försöka skylla på någo...

Av Louise Ulander - 29 juli 2015 21:00


Jag har länge velat prata om ämnet HBTQ, men jag har haft en rädsla inom mig som hindrat mig från att våga göra det. Jag har varit rädd för att förlora vänner, att folk kommer döma mig och börja sprida rykten, att jag kommer klassas som en falsk männ...

Av Louise Ulander - 5 juli 2015 20:56


Imorse när jag vaknade var jag så fruktansvärt trött. Snoozade alldeles för länge och det kände nästan jobbigt att fara till kyrkan. Det mina vänner händer inte ofta! När det var ungefär en halvtimme innan bussen skulle gå var det bara att kliva upp ...

Presentation


Louise heter jag och är en 19 årig kristen brud.
Här kommer jag skriva om hur det är att leva som kristen i ett icke-kristet samhälle, min tro och min syn på diverse etiska- och samhällsfrågor!
Hoppas du gillar det du läser.
Välkommen! :)

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards